gotta love the dodong.

Jag har nog egentligen aldrig förklarat varför min skola är som Hogwarts, och kanske kan jag inte riktigt göra det heller. Det var liksom bara en känsla jag fick när jag började här förra hösten, och lustigt nog hade mina klasskompisar precis samma känsla. Jag såg för några veckor sen på fejsbok att den nya årskursen larkare också kallar det hogwarts, så det måste helt enkelt vara något i luften på Alnarp. Kort och gott kan man väl säga att det precis som Hogwarts har ett eget slott och är som sin egen lilla skyddade värld dit inte skånes vind kan hitta. Inte alla människor heller, och det är egentligen sjukt otippat med en liten urskog och oas placerad strax utanför Malmö.

Tåget stannar tyvärr inte på Hogwarts längre, men vi får väl helt enkelt börja kalla Åkarp för Hogsmeade, så blir saker och ting korrekta.
Liksom Hogwarts har vi också olika hus, fast det egentligen är utbildningar. Landskapsarkitekter tillhör såklart Gryffindor, och sen finns ju lantmästarna som magkänslan placerar i Slytherin, fast där såklart finns trevliga undantag.

Nu var ju inte det här tänkt som ett inlägg dedikerat till Harry Potter-nörderi... Det jag egentligen ville säga är att jag älskar min skolmiljö! Idag har solen skinit hela dagen och jag har haft en härligt slapp lördag och skrotat runt i mysbyxor hela dagen. Under eftermiddagen blev jag rastlös och tog en promenad genom villaområdena och bort mot skolan, och det var då jag återigen insåg hur lyckligt lottad jag är som får plugga på Hogwarts! På våren kan man njuta av körsbärsträdens blomning och magnolians gigantiska knoppar på bar kvist, i somras strosade jag runt i skuggan av de urgamla ekarna och bara insöp den stämning som riktigt stora träd förmedlar, och nu är det höst och hela parken är full av sprakande färger (så gott det nu går i skåne), träd som luktar kaka och marken är täckt av tjocka lövlager som gjorde att sparka lite i!

Jag har två höstiga favoritträd. Förra året fick jag lära mig att det faktiskt finns något så fantastiskt som kakträd. Tyvärr skjuter det inte småkakor som nya skott men däremot kan man vid lövfällningen på hösten känna en underbar, svag doft av sockerkaka när man går förbi! Kakträden är egentligen fina t.ex. på våren också (lövsprickningen!) men är som allra bäst på hösten. Kakträdslöv (eller ja, katsura är egentligen det korrekta namnet om man ska vara petnoga) fotade i Berlin förra året kan man se på första bilden här uppe!

Min andra favorit är ullungrönnen, eller "Dodong" som jag brukar kalla den pga. dess latinska namn. Dodongen är den ultimata rönnen, har stora, lite exotiska blad och bäst av allt, får lovely höstfärger! Titta bara här!

Så idag har jag gått runt och letat höstvackra träd och sniffat sockerdoft. Jag hittade, trots ett helt år på skolan, ett nytt litet krypin bland en massa härliga barrträd, och på vägen hem blev jag omcyklad av en annan student som verkade ha varit i parken och skissat, de två sakerna fick mig att älska min skola ännu mer!

Dodongfotot är förresten tagit med min mobil, jag tror den har ett eget medvetande, för den har nämligen shapeat upp lite sen jag beklagade mig för mamma i, just det, mobilen. En kvart efter att vi lagt på började tex sms-signalen fungera igen. Creepy.